Vad är skillnaden mellan medberoende och osjälvständig personlighetsstörning?


På vår klinik möter vi ofta patienter som kämpar med relationsdynamik som verkar ta över deras liv. Två vanliga problem vi ser är medberoende och osjälvständig personlighetsstörning (Dependent Personality Disorder, DPD). Även om dessa kan verka likartade på ytan är de olika psykologiska fenomen som kräver olika terapeutiska tillvägagångssätt för behandling.

Medberoende: Relationens kameleont

Medberoende är ett beteendemönster vi ofta observerar i relationer påverkade av missbruk, kronisk sjukdom eller andra ihållande problem. Det kännetecknas av:

  • Överdrivet omhändertagande
  • Svårighet att sätta gränser
  • Prioritering av andras behov framför sina egna
  • Möjliggörande av destruktiva beteenden1

Osjälvständig personlighetsstörning: Ett genomgripande behov av omsorg

Osjälvständig personlighetsstörning (DPD) kännetecknas av ett kroniskt behov av att bli omhändertagen, vilket leder till undergivet och klängigt beteende. Det kännetecknas ofta av:

  • Överdrivet behov av uppmuntran och försäkran
  • Svårighet att fatta självständiga beslut
  • Rädsla för övergivenhet
  • Undergivet beteende
  • Undvikande av ansvar2

Egenskaperna hos både medberoende och osjälvständig personlighetsstörning påverkar avsevärt individens förmåga att fungera självständigt och upprätthålla balanserade relationer. Patienter med DPD löper också högre risk för depressiv störning, ångeststörning, alkoholmissbruk eller annan personlighetsstörning som borderline personlighetsstörning.

Viktiga skillnader mellan medberoende och osjälvständig personlighetsstörning:

  • Omfattning: Medberoende uppstår vanligtvis i specifika relationer, medan DPD påverkar en individs relationer överlag.
  • Diagnos: DPD är en formell psykiatrisk diagnos, medan medberoende är ett erkänt beteendemönster men inte en klinisk störning. Medberoende kan manifestera sig i olika former av beteenden och känslomässiga reaktioner hos de närstående.
  • Självständighet: De med tendenser av medberoende upprätthåller ofta funktionell självständighet inom andra områden i livet, till skillnad från individer med DPD som kämpar med autonomi inom olika områden.
  • Ursprung: Medberoende utvecklas ofta som svar på en specifik situation, medan DPD vanligtvis har sina rötter i tidiga utvecklingserfarenheter.5,6,7

Hur diagnostiserar en psykoterapeut osjälvständig personlighetsstörning eller medberoende?

För att diagnostisera osjälvständig personlighetsstörning (DPD) använder terapeuter vanligtvis ett strukturerat och mångfacetterat tillvägagångssätt som inkluderar kliniska intervjuer, beteendebedömningar, standardiserade frågeformulär och differentialdiagnostiska processer. Nedan följer en detaljerad beskrivning av tekniker och tillvägagångssätt som används specifikt för att diagnostisera DPD, vilket kan kontrasteras mot bedömningen av medberoende.

Exempel på scenarier för medberoende och osjälvständig personlighetsstörning:

Exempel på medberoende

Scenario 1: Sara och Erik
Saras man Erik kämpar med alkoholism. Hon finner sig ständigt täcka upp för hans frånvaro på jobbet, städa upp efter hans dryckesperioder och hitta på ursäkter till familj och vänner. Trots påfrestningen på hennes eget välbefinnande känner Sara sig ansvarig för att ta hand om Eriks liv och skydda honom från konsekvenserna av hans handlingar.

Scenario 2: Mark och hans mamma
Marks äldre mamma har blivit alltmer krävande. Han spenderar större delen av sin fritid med att tillgodose hennes behov, ofta genom att ställa in planer med vänner och försumma sina egna intressen. Även om han känner sig frustrerad kämpar Mark med skuldkänslor när han överväger att prioritera sitt eget liv och ta ansvar för sitt eget välmående.

I båda scenarierna har den medberoende individen (Sara och Mark) utvecklat mönster specifika för dessa relationer. De kan fungera ganska självständigt inom andra områden i sina liv.

Exempel på osjälvständig personlighetsstörning

Osjälvständig personlighetsstörning är i kontrast en klinisk diagnos som erkänns i DSM-5, den auktoritativa guiden som används av psykisk hälsovårdspersonal. DPD manifesterar sig som ett genomgripande behov av omsorg i alla relationer. Individer med DPD:

  • Kämpar med att fatta självständiga beslut
  • Har en intensiv rädsla för övergivenhet
  • Känner sig obekväma eller hjälplösa när de är ensamma
  • Söker snabbt nya relationer när en avslutas4

Scenario 3: Astrids dagliga kamp
Astrid, diagnostiserad med DPD, finner det nästan omöjligt att fatta beslut utan att konsultera andra. Hon ringer sin mamma flera gånger om dagen för råd om allt från vad hon ska ha på sig till hur hon ska svara på jobbmejl. När hennes mamma är otillgänglig blir Astrid orolig och söker bekräftelse från kollegor eller sin terapeut.

Scenario 4: Davids relationsmönster
David har en historia av att hoppa från en intensiv relation till en annan. I varje relation blir han snabbt emotionellt beroende och antar sin partners intressen och åsikter. När en relation tar slut känner David sig helt vilsen och söker omedelbart en ny partner för att fylla tomrummet.

Terapi för medberoende och osjälvständig personlighetsstörning

Terapi kan spela en viktig roll i att hantera både medberoende och beroende. Medberoende kan leda till psykisk ohälsa, inklusive depression och utmattningssyndrom, på grund av den dynamik som uppstår mellan den som är medberoende och den som lider av psykisk ohälsa. Individuell terapi hjälper vårdgivaren att känna igen och förändra sina möjliggörande beteenden, samtidigt som fokus läggs på deras egen psykiska hälsa och välbefinnande. Kognitiv beteendeterapi (KBT) och psykodynamisk terapi är effektiva metoder.

Familjeterapi kan adressera dysfunktionell dynamik och förbättra kommunikationen mellan partners. Gruppstödsterapi, som Co-Dependents Anonymous (CoDA), erbjuder en gemenskap av individer som står inför liknande utmaningar och ger ömsesidigt stöd.

Genom att delta i terapi kan både vårdgivaren och den beroende partnern arbeta mot hälsosammare, mer balanserade relationer och långsiktigt tillfrisknande.8,9

Behandlingsmetoder för medberoende och osjälvständig personlighetsstörning

Klinisk bedömningsintervju

Terapeuter genomför ett djupgående samtal och utforskande med sin patient, där de undersöker relationshistorik, familjebakgrund och nuvarande relationsdynamik och scenarier. Terapeuten kommer att fråga om olika beteenden, tankar och känslor relaterade till deras relationer, särskilt mönster som involverar alkohol- och drogmissbruk.

Viktiga fokusområden under bedömningen inkluderar:

  • Relationshistorik: Ingående diskussion om tidigare och nuvarande relationer, med fokus på patientens beteende, tankar och känslor inom dessa relationer.
  • Beroendeframbringande beteenden: Specifik undersökning av patientens behov av försäkran, svårighet att fatta beslut självständigt och rädsla för att vara ensam eller övergiven.
  • Hanteringsmekanismer: Hur patienten hanterar stress och fattar beslut, särskilt när de inte är i närheten av andra de är beroende av.

Beteendemönster

Terapeuter kommer att leta efter konsekventa beteendemönster som indikerar DPD, såsom:

  • Överdrivet behov av försäkran: Patienten söker ofta råd och försäkran från andra för dagliga beslut.
  • Undergivet beteende: Uppvisar ett överdrivet behov av att bli omhändertagen, vilket leder till undergivet och klängigt beteende.
  • Undvikande av ansvar: Undviker personligt ansvar och förlitar sig på andra för att hantera viktiga områden i sitt liv.

Emotionell bedömning

En grundlig emotionell bedömning hjälper till att förstå patientens känslomässiga tillstånd, inklusive:

  • Självkänsla: Utvärdering av patientens självvärde och självförtroende.
  • Ångestnivåer: Bedömning av ångest, särskilt i situationer där patienten kan vara ensam eller måste agera självständigt.
  • Känslomässigt uttryck: Patientens förmåga att uttrycka känslor och hävda sig i relationer.

Familjehistoria

Att förstå patientens familjebakgrund är avgörande eftersom DPD ofta har sina rötter i tidiga barndomsupplevelser. Terapeuter kommer att:

  • Utforska tidiga anknytningsmönster: Undersöka patientens relation till sina primära vårdgivare och eventuella mönster av överbeskydd eller överdriven kontroll.
  • Familjedynamik: Leta efter familjebeteenden som kan ha bidragit till utvecklingen av beroende, såsom överbeskyddande föräldraskap eller brist på uppmuntran till självständighet.

Standardiserade frågeformulär

Standardiserade verktyg kan hjälpa i diagnosprocessen genom att ge strukturerade insikter, såsom:

  • Dependent Personality Questionnaire (DPQ): Bedömer beroendeegenskaper och beteenden.
  • Millon Clinical Multiaxial Inventory (MCMI-III): Kan användas för att bedöma olika personlighetsstörningar, inklusive DPD.
  • Spann-Fischer Codependency Scale: En serie frågor för att identifiera medberoende.
  • Codependency Assessment Inventory: En serie sant/falskt-påståenden för att identifiera medberoende.

Observation

Under individuella- eller gruppterapisessioner kommer terapeuter att observera:

  • Mellanmänskliga interaktioner: Hur patienten interagerar med andra, särskilt med avseende på tecken på beroende eller undergivenhet.
  • Beteende under terapi: Patientens beteende under terapisessioner, såsom deras beroende av terapeuten för vägledning eller försäkran.

Differentialdiagnos

Att skilja DPD från andra tillstånd är viktigt, och terapeuter kommer att:

  • Utesluta andra personlighetsstörningar: Tillstånd som undvikande personlighetsstörning, borderline personlighetsstörning och histrionisk personlighetsstörning kan uppvisa överlappande symtom.
  • Överväga förstämningssyndrom: Depression och ångeststörningar bör övervägas, särskilt eftersom dessa kan samexistera med eller efterlikna symtomen på DPD.

Kontrast mot medberoende

Medan det finns viss överlappning mellan medberoende och DPD, inkluderar viktiga skillnader i deras bedömning följande:

  • Fokus på relationer: Medberoende bedöms ofta i samband med en specifik relation, särskilt där substansmissbruk är inblandat, medan DPD involverar ett mer generellt mönster av beroende över olika relationer.
  • Beteendemönster: Medberoende involverar ofta omhändertagande och möjliggörande beteenden, medan DPD fokuserar mer på undergivenhet och rädsla för övergivenhet.
  • Emotionell bedömning: Vid medberoende är problem med självkänslan ofta kopplat till dynamiken i relationen med personen de möjliggör. Vid DPD är problem med självkänslan mer relaterat till individens genomgripande beroende av andra.

Genom att använda dessa omfattande bedömningstekniker kan terapeuter noggrant diagnostisera DPD och skilja det från liknande tillstånd som medberoende.

Hur vi behandlar medberoende och osjälvständig personlighetsstörning

På Stockholms beroendeklinik använder vi omfattande bedömningstekniker för att skilja mellan dessa tillstånd. Detta kan inkludera:

  • Djupgående kliniska intervjuer
  • Observation av relationsdynamik
  • Standardiserade psykologiska bedömningar
  • Utvärdering av personlig- och familjehistoria

Dessa noggranna utvärderingar gör att vi kan utveckla skräddarsydda behandlingsplaner som adresserar de specifika behoven hos varje individ. För medberoende fokuserar behandlingen ofta på att sätta hälsosamma gränser, förbättra självkänslan och lära sig att prioritera egenvård. För DPD involverar behandlingen vanligtvis kognitiv beteendeterapi (KBT) för att utmana tankar och beteenden, tillsammans med gradvis exponering för självständigt beslutsfattande.3

Kontakta oss för att prata om dina relationsproblem

Om du känner igen något av dessa mönster i ditt eget liv eller dina relationer uppmuntrar vi dig att söka professionell hjälp. Vårt erfarna team av terapeuter finns här för att ge det stöd och den expertis som behövs för att navigera dessa komplexa problem och främja hälsosammare relationsdynamik. Kom ihåg, att söka hjälp är ett tecken på styrka, inte svaghet, och det är det första steget mot att skapa mer tillfredsställande relationer och bli mer självständig och självsäker.

Ring oss idag på 08-525 18 232.

missbruk beroende klinik

Sök hjälp idag

Vi är här för att hjälpa dig ta det första steget mot tillfrisknande.